Ja, det är precis så dramatiskt som det låter.

Jag fick världens nervösa sammanbrott i stallet idag efter att jag ställt upp en massa roliga bom/hopp-övningar i hela ridhuset: Travbommar, galoppbommar, studs, travserier m kryss, lätta lydnadsövningar, fem-och-en-halvan.
Det gick bra till en början. Jag hade hacket på eftersom jag bestämt mig för att prova att ha det i hoppningen
(, och jag har ju inte uppdaterat de senaste två dagarna, men guuuud va fin hom har varit i markarbetet! vi snackar alltså 10/10 möjliga på fantastico-skalan!).
Sam sagt - bra början, sedan började hon balla ur när fem-och-en-halva-uthoppet blev 1.10 och jag längde avståndet från hjälphindret.
Hon blev superstressad och slängde sig förbi hindret, och med hacket på hade jag noll kontroll..!
Då provade jag att "låtsas" att vi löshoppade - alltså bara åka med och inte pressa henne. Men då blev det bara ännu värre, och det gick bara ännu fortare.
När hon sängt sig förbi två gånger ramade jag in henne ordentligt, mest bara för att få över henne.
Och visst - hon hoppar. Men till vilket pris?
Hon stressar som bara den före eftersom jag är lite mer bestämd på henne, språnget bli helt enorm, spänt och hetsigt, och efteråt bara drar hon.

Det här fungerar bara inte. Vi kan inte fortsätta såhär..!

Jag blev bara så himla ledsen!
Jag fattar inte hur hon kan tycka att det är superkul och busenkelt att löshoppa 1.40, men så fort jag kommer på vågar hon inte ens hoppa 1.10 utan att stressa sönder sig.
Jag fattar verkligen inte vart det blev fel, vad jag gjorde eller vad som hände...
Hon litar inte på mig längre och det fullständigt krossar mig. Det gör så fruktansvärt ont.

Därför fattade jag följande beslut idag:
Ställa in alla tävlingar, träningar och hopp-pass. Inte påbörja något nytt i dressyren och bara allmänt släppa alla krav på henne, mig och oss som ekipage.
Hon ska få flera riktiga vilodagar i veckan med bara massage och rykt och mys. De resterande dagarna ska vi bara rida ut i skogen eller jogga lite på banan om det är dåligt väder.

Jag hade inte tänkt att hon skulle få en viloperiod förrens december/januari eftersom de är så tunga månader. Men jag vet inte om det här kommer få vara i 2 veckor eller 2 månader - det beror på hennes respons.
Jag tänker inte "tvinga" henne att hoppa så som jag fick göra idag, jag tänker inte hoppa med henne igen förrens hon verkligen vill.
Det får ta sin tid...

Jag och Kenny har gått genom eld och vatten tillsammans, och stött på alla fysiska och psykiska hinder man kan tänka sig.
Men innan har de psykiska hindren alltid kommit från hennes tidigare liv och hennes "mindre bra" erfaranheter, det här är något nytt. Det här är vårt första nutida och gemensamma hinder.
En spärr hos mig som vi inte lyckats identifiera än, som syns genom Kennys agerande.

Felet finns hos mig, symptomen hos Kenny...


Som sagt vet jag inte hur länge det här kommer vara, men bloggen kommer antagligen bli lite dåligt uppdaterad i några veckor framöver...
men jag kan lova en come-back för både mig och Kenny senast till våren på tävlingsbanorna!