Eller ja, tills nästa år i alla fall...
Det verkar som om jag får vänta tills januari 2010 innan jag får prova min teori om att bara träna gymnastikhinder hemma och hoppa en massa pay n' jumps eftersom Kenny tycker att det är roligast.

Hade ju planerat att vara med på en sista clear round-hoppning nu i början av december på Halmstad FRK's anläggning, Mickedala, men de verkar som om de har ställt in den för att göra plats för en Peter Eriksson träning.
well, that's life! Vi får ta det en annan gång istället.

Hur som helst fick det mig att minnas senast jag var med på en clinic för Peter, det var döden - jag var så himla nervös. Det var i våras när jag fortfarande gick på Plönninge, och jag hade sagt att jag gärna ville vara med (helst då på Kenny eller den av skolans hästar som jag hopptränade med). Men icke!
Jag skulle vara med i unghästgruppen på en häst jag aldrig ridit förut.
Men det var bara att rycka på axlarna och tänka, jaja - man får väl göra det bästa av situationen, med lite tur så går det jättebra. Hästen är kanske jättesnäll.
Nej, det var hon inte!
Hon var jättenervös hon också och var rädd för publiken, för hindrena och för Peter. Hon stegrade sig hela tiden men hoppade i alla fall hoppade som satan i gatan, jesus vilka språng!
När man blickat tillbaka såhär gick det väl helt ok, jag och hästen kom ändå ganska bra överrens - och Peter korrigerade ingenting jag gjorde utan ansåg att jag gjorde allting rätt - och det är ju alltid skönt när de tycker det.

Så jag ska nog åka och kolla på träningen i stället för att hoppa själv. Ofta lär man sig ju grymt mycket på det också :D

Det här är i alla fall stoet jag hoppade med då:

e. Wetano ue. Amiral

Bild lånad av www.plonninge.se