Battle of the mind(s)

Idag var det självförtroende-träning för Barbro!
Det gick riktigt bra!

Både jag och Kenny fick oss ett ordentligt markarbetespass innan vi började hoppa. I grund och botten handlar det ju om att hon ska bli så pass lösgjord under uppvärmningen/förarbetet så att man kan locka fram hennes stora galopp och bibehålla den i hoppningen.
Vid det här laget vet ni kanske att Kenny inte är en sådan häst som är lösgjord direkt man sitter upp, utna att man verkligen måste kämpa för att komma dit - men idag kändes hon riktigt bra faktiskt. :)
Så började vi hoppa, och medan hindrena var små jobbade vi med att snedda ganska mycket över hindret, så att hon fick tänka till lite. Det gjorde vi ganka mycket + att vi tränade på att jag verkligen ska rida genom svängarna, jag blir lätt lite passiv just när vi vänder....
Sedan fick vi över till att hoppa på volt. En väldigt simpel övning som både är klurig och jättenyttig!
Kenny hade supersvårt för att landa och fortsätta på voltspåret, så då fick både hon och jag verkligen koncentrear oss på att göra rätt. Det visade sig även att jusdt hoppning på volt gör att hästen hoppar upp sig med frambenen mycket bättre, och det märktes nästan direkt på Kenny. Man behöver inte heller hoppa högt för att det ska få effekt. Det fick vi i läxa att göra lite då och då eftersom det är så att när Kenny river så river hon med fram.
Vi avslutad med en kombination, vilket kändes bra eftersom det var så svårt för henne sist...
Nu var avståndet också långt, men eftersom vi hade jobbat fram den där braiga galoppen var det inga problem :)
TACK BABBSAN!

Men jag har beslutat mig för att ta det väldigt lugnt. Jag ska som sagt till tävlingen  på söndag - men bara som terapi. Sedan ska jag inte tävla något förrens till våren (eventuellt endast någon pay n jump för rutinens skull) men jag vill verkligen få ordning på det här nu! Så att 2010 kan bli vårat år!

Det känns som om jag har försökt att se det här problemet ur alla synvinklar och perspektiv. Är det gamla skador? Är det hoven? Är det musklerna? Är det hennes förflutna som kommit ikapp oss?
Men när allt kommer till kritan, summan av kardemumma eller vad man nu vill säga, så är det så att det här bara sitter i huvudet. Det som gör det svårt är att det sitter i huvudet på både mig och Kenny...
Vi måste fixa det här tillsammans!


It's you and me, babe!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kommer jag hit ofta?

Mailadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0