MY HORSE is a rollercoaster..!

Vi har ju haft det lite kämpigt i några dagar nu, och det har gjort att jag blivit lite omotiverad, och jag har börjat fundera över vad man kan göra för att det ska bli lättare (läs: mindre komplicerat) för både mig och Kenny.
Till exempel så har jag kollat på en del bett som egentligen inte är så mycket skarpare än hennes tvådelade gummibett, men som ändå kanske kan hjälpa oss bättre. Ett fullcheck kanske? Så att mina ledande tygeltag blir lite tydligare..?
Jag har i alla fall tänkt prova och se vad som händer.. :)

Men, för att komma till dagens ridpass:
Herre min Gud vilken känsla!
Som jag sa innan om karusellen, Kennys humör- och ridbarhetskurva gör mig sjösjuk!
Hon var superfin på tävlingen, sen var hon fin och lyhörd på tisdagen, efter det helt katastrofstel och fick panikattacker hela tiden på onsdagen, torsdagen var hon bara full-i-fan och busbråkade med mig i ridhuset (tömkörde först, sedan släppte jag henne lös). Idag var hon helt galet fin igen..!

Jag fattar ingenting :O

Dagens ridpass började som vilket som helst. Vi skrittade fram länge, kände lite på henne i skritten, kände efter lite mer i traven. Red först mycket olika serpentinbågar med övergångar till skritt, ibland några halter olika många bågar. Sedan övade vi på att korta traven så mycket som möjligt utan att det bli skritt för att sedan öka traven innan vi provar att korta igen. Då började jag känna att hon var riiiiktigt fin - hon lyssnade hur bra som helst och samlade sig till nästan-nästan stillastående i traven utan att det kändes döjobbigt :D
Vi snackar ju ingen piaff direkt, men det är verkligen en jättebra övning för att få henne att kröka på haserna.
Galopparbetet gick också i princip felfritt!
Utan problem gjorde vi övergångar, tempoväxlingar, förvänd galopp i båda varven osv. Jättefin var hon! Framförallt i den förvända! När vi galopperat en stund bärde hon upp sig så himla bra och hade samlat sig så fint att jag helt enkelt kunde lägga ner handen så att tyglarna låg i en båge utan att tempo, rytm eller form förändrades! Hon bärde upp sig helt själv och verkligen jobbade!
Jag vågade knappt röra mig förr att jag var rädd att störa henne...
När jag tillslut sa "proo" och rätade på mig bröt hon helt oproblematiskt av och fortsatte på samma sätt i trav, fortfarande på halvlånga tyglar.

Det var en så himla skn känsla! Uuuuuuh vad jag älskar min lilla häst!
(När hon är snäll, haha!)