Efter den hurtiga starten på dagen (läs inlägg nedan) så kändes det skönt att "bara" tömköra Kenny på eftermiddagen.
Men tror ni att jag fick det så lugnt och skönt och okomplicerat som jag trodde?

Nej.

De hoppade i ridhuset, så jag tänkte var lite snäll och tömköra Kenny på fältet bakom anläggningen istället. Det är ju även en 50cm orörd snö där, så elakingen inom mig tänkte att Kenny skulle få jobba lite extra, mohaha!
Men ack, vilken dumsnut jag är. JAG var ju också tvungen att pulsa ut en bra bit på fältet i den djupa snön innan vi kunde börja - inte ett dugg kul! Det var grymt jobbigt, och jag blev helt anfådd och varm - medan Kenny dansade runt mig och undrade vad som tog sådan tid. Dumma Kenny...!

Så när vi äntligen hittat ett bra ställe, och hade skrittat fram ordentligt, så började vi tömköra (bara på volt idag eftersom jag inte orkade gå mer i snön, haha). Kenny gick verkligen skitbra i vänstervarvet!
Hon var så snygg, och vilken bakbensaktivitet! I alla gångarterna gick hon superbt!
Men antagligen så tyckte hon att det blev för jobbigt, och att det var orimligt av mig att tro att hon skulle gå lika fint i högervarvet. Jäklar vad hon fick spel när vi bytte varv!

Hon bockade, pep flera gånger, stegrade sig, sparkade bakut, halkade omkring och var allmänt galen...

Våren MÅSTE komm snart, så att Kenny börjar fälla sin virgin-vinterpäls och så att jag kan börja rida henne ordentligt!