Det gick inte alls bra att rida igår!

Det gick katastrofdåligt faktiskt.

Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Kanske är mina krav på Kenny för höga...
Det är bara det att jag vill så gärna rida henne korrekt, jag vill hjälpa henne att hålla längre
- jag vill ju att hon ska hålla för alltid!
Och nykelt till hållbarhet är att kunna rida henne lösgjord, rakriktad och liksidig.

Jag vill så gärna, antagligen vill jag för mycket och Kenny klarar inte av att känna sådanna krav på sig.
Igår fick hon verkligen panik. Hon bara sprang omkring och försökte göra rätt genom att försöka räkna ut vad det är jag vill att hon ska göra och göra det innan jag bett om det.
Det blir helknäppt då; hon fattar galopp innan jag ens hunnit tänka det, hon byter när jag tar ett ledande tygeltag i förvänd galopp, hon tror att min förhållning är förberedande inför något stort och drar iväg istället för att det var en förberedande avsaktning.
Ja, totalt kaos var det.

Tillslut är hon så stressad av att hon gjort "fel" så många gånger och mina hjälper blir bara starkare och starkare eftersom jag försöker vara tydlig för att underlätta för henne.

Såhär kan det inte fortsätta.
Jag vet att det finns många som tävlar på betydligt högre nivåer än mig, com inte alls rider sina häster lika väl och är lika noga i markarbetet som jag. Derar hästar kan ju hoppa ändå!
Jag vet dock också att min häst (antagligen på grund av hennes sköra psyke) har ovanligt låg ridbarhet, att hon är svår att rida och har hemskt svårt för nya övningar och rörelser.

Igår var jag jätteledsen. Jag försökte komma på vem jag skulle kunna träna dressyr för, nu när Danne bara kan komma ner var tredje månad. Jag behöver mer hjälp än så.
Men hittills är han den enda dressyrtränaren jag någonsin ridit för som förstått sig på Kenny, som förstår hennes prestationsångest och rädsla för att göra fel...
Det kommer dock en A-tränare till vårat stall varannan vecka, ska nog prova på det.

Jag kan dock inte låta bli att känna som jag skrev ovan, att det finns många som tävlar på den nivån jag vill upp till som inte är alls lika nogranna med sina hästars träning.
Därför ska jag försöka att inte träna så hårt, inte sätta så stor press på varken mig själv eller Kenny.
Vi ska mest göra sådant vi tycker är roligt; mycket uteritter, lättare markarbetespass osv.
Så tävlar vi lite och ser hur det går.

Jag ska inte kämpa så hårt för att vi ska kunna nå dit vi vill komma, jag ska försöka tro mer - tro på att det går, och förhoppningsvis kommer vi dit om det är meningen att vi ska göra det.