Det började ganska bra. Bestämde mig för att rida lite
markerbete eftersom Ellinor kunde hjälpa mig i morgon
istället för idag. Kenny var med på noterna och skritten och
traven gick verkligen super! :D
I galoppen får hon dock värsta rycken - helt plötsligt bara
petar hon ut ytterbogen och drar iväg! Eftersom hon tar bettet
när hon gör så måste jag typ ligga bakåt innan jag får stopp på
henne :(

Jag vet mycket väl att jag inte ska fortsätta rida i dessa fall,
att jag istället ska rida ut en sväng eller gå tillbaka till travarbetet.
Men jag antar att jag kände lite press inför tävlingen och vill 'få
ordning på grejerna' ordentligt innan dess.
Men om jag börjar försöka tillrättavisa henne blir det bara värre och
hon får panik och då kan någon av oss komma till skada...

Det är i dessa lägen jag ringer till Danne.
Han säger att det är mina ungdomliga ambitioner som gör att jag
blir frustrerad och att det som sagt är bättre att låta henne göra lätta
saker som hon är säker på istället.
Jag kan tycka att det är ja, frustrerande ibland att vi står och stampar
på samma ställe hela tiden.
Men som Danne säger så kan man inte göra så mycket mer än det
eftersom hon har så dålig ridbarhet...
Man får helt enkelt ta henne som hon är, med de förutsättningar hon har.

Jag får nog behärska mina abitioner lite.
Kanske kommer Kenny aldrig kunna bli så pass lugn och stadig att vi
kan göra bytes serier eller hoppa 1.50 på tävling. Antagligen inte.
Men vi får göra så gott vi kan :)



Jag var ganska ledsen efter ridpasset, men bara jag får lite perspektiv
på det hela känns det bättre.
Som sagt får vi jobba utifrån våra förutsättningar, mer kan man inte göra :)