Idag, den 20 juli 2010 klockan 15.15, tog världens finaste Kilkenny sitt
sista andetag i denna värld.

Det visade sig att det var en växande skelett-tumör som var orsaken till alla
hennes problem, och det fanns ingetning mer att göra för henne.
Vi var ute och betade klöver hela förmiddagen och hon var väldigt lugn och
trygg under hela förloppet.
Hon höll pannan mot mitt bröst det sista hon gjorde, och vi bestämde att hon
helt enkelt bara ska resa någonstans i förväg och att jag snart kommer och
hämtar henne igen.

Det finns inget att säga,
inget att göra
och allt känns bara tomt och hemskt.

Jag kommer aldrig älska någon annan som jag älskat Kenny,
och jag vet inte om jag över huvud taget kommer att klara mig utan henne.

Hon fattas mig.

Nog har det knakat och spruckigt ibland,
men lim i form av våra bra dagar och lyckliga stunder har alltid hindrat
mitt hjärta från att brista helt och dess slag ständigt starkt slående för dig.
Under svåra tider har det till och med lossat i fogarna,
men i precis rätt tidpunkt är du där med ditt lim, din lena mule och kloka ögon.
Vi båda vet att mitt hjärta är skört och att det blir allt skörare för varje spricka,
men vi skulle aldrig välja att ge upp och sluta kämpa.
Det må vara du som gett mitt hjärta sitt fragila utseende,
men det är även du som alltid hållit det samman och starkt gående.
Ibland känns uppförsbackarna för långa och motvinden för sträng,
men jag vet att så länge vi har varande så kommer det att gå.
Jag älskar dig!
Mitt krackelerade hjärta kommer alltid att älska dig.
I mitt krackelerade hjärta finns bara du.
Tack för att du kämpar med mig!
♥

---

I ett försök att muntra upp mitt dystra sinne (är fortfarande orolig för Kenny...)
så bestämde min kära syster att det var dags för en fotoshoot!

Tema: Midsommar!

Det blev många helt fantastiska bilder, men jag har fått världens migränanfall och orkar
inte lägga upp alla nu...
Istället kan jag berätta att min kära syster även visade mig hur jag gör animeringar =)
Därför bestämde jag mig för att prova!
Det blev en av bilder som togs när fotoshooten var över och jag skulle ta på mig skorna
igen, först då insågg Kenny vad det var jag hade på huvudet.
BUSIGA KENNY!


Glad midsommar allihopa önskar Maja och Kenny ♥

Om ni har tagit fina midsommarbilder på er och era hästar får ni gärna
kommentera så att jag kan gå in på era bloggar och kolla =)

Ok, häng med nu i min redogörelse:

Jag kikade in på Josefine Sohlmans blogg som jag gör lite då och då.
Där länkade hon till hemsidan till en anläggning hon ska spendera några
veckor på i Tyskland.
Det är Jan Meves hemsida (och anläggning) och jag stannade upp fullständigt
när jag läste hans motto:

"I lugnet ligger kraften"
"From calmness comes true strength"

Det är så bra! Det är så givet, så självklart!
Han har satt ord på min ridfilosofi!

Hela mitt upplägg med Kenny, i alla år vi kämpat tillsammans har gått ut på att
'skynda långsamt' och ha tillit i hennes förmåga. Att våga lita på att det tålamod vi lagt
ner på att hennes kapacitet ska mogna och att vår relation ska bli totalt bulletproof
innan vi ger oss ut på tävlingar och verkligen satsar kommer att ge resultat.

♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦

Jag blev så glad när jag hittade det här att jag hoppade på cykeln och cyklade till Kenny!
Det är 1 mil, över ett berg, till hennes bete - men jag hade lycka och nyfunnet
hopp som bränsle, så det gick bra, haha!
Jag slängde mig runt hennes hals när jag kom fram, klart att vi inte ska deppa
ihop bara för att vi har lite motgångar just nu! Vi är ju experter på motgångar,
och vi kommer alltid ut på andra sidan igen
- starkare och starkare för varje gång!

Eller ja, av Johanna!

Hon håller på att lära sig hur hennes nya systemkamera fungerar, och vi var båda
ganska fantasilösa, men det blev en hel del fantastiska bilder!
Det var ju förresten Johanna som fotade mig i Falkenberg också!

Hinner inte lägga upp så många nu eftersom jag måste till skolan,
men ett par smakprov i alla fall!







Finaste hästen i världen ♥

Nobody does it
half as good as you...

Baby, you're the best!

Igår blev det ingen uppdatering för att jag var så trött, men jag skriver lite
nu istället om hur dagen var!

Jag och Kenny tog ett steg till i vår tillit till varandra :)
Kenny är en häst som gärna ligger ner i hagen, hon sover faktiskt ovanligt
mycket för en häst - men jag brukar säga att det är för att hon är så smart
att hennes hjärna behöver vila mer än andra hästars ;)
Man brukar ju säga att det är ett täcken på hög rang också, att den hästen
med högst rang 'kan' ligga ner och vila eftersom dem andra i flocken håller
vakt. Innan har hon dock alltid haft så pass mycket koll att hon alltid rest sig
upp så fort en människa tagit ett enda steg innanför staketet till hagen.
Det har inte spelat någon roll om det varit jag eller en främling, så har hon alltid
rest på sig och kommit fram och hälsat.



Igår sov hon dock som en sten när jag gick in i hagen,
hon snarkade till och med, haha!
Så för att inte skrämma henne började jag gå långsamt mot henne samtidigt som
jag nynnade lite på en sång...
När jag hade ungefär 10m kvar lyfte Kenny på huvudet och blinkade sådär nyvaket.
Hon var så förbaskat söt!
Sedan lät hon mig komma ända fram så att jag kunde sätta mig brevid henne!

Jag har aldrig upplevt sådan här smärta förut, inte av detta slaget...

Det gör förbaskat ont helt enkelt, men inte så ont som det hade kunnat göra X)
Igårkväll kunde jag verkligen inte gå, men det unde jag som tur var idag!
Men ridning kändes som att gapa över för mycket, just eftersom det värsta slaget
kom på insidan högerknät - som är den skänkel jag driver mest med.

Istället åkte jag hem från stallet efter att jag tagit in Kenny lite tidigare än vanligt
på grund av hällregnet, så att jag kunde komma tillbaka vid sjutiden och busa i
ridhuset ♥
Det var ganska länge sedan jag och Kenny gjorde det nu, och av någon
anledning var Kenny skitbusig, haha!

Först tränade vi lite på den spanska skritten!
Det går bra, men jag vet inte riktigt hur jag ska fortsätta nu när hon lyfter båda benen
när jag ber henne, jag tror nästan jag måste sitta på om hon ska kunna gå fram
samtidigt... Ja, det gick ganska bra i alla fall!
Sedan släppte jag henne lös och övade på att hon skulle hålla fokus på mig, och det
gick bra till en början...
Jag kunde vända tvärt höger/vänster, gå in på minivolter, börja springa, tvärnita, backa
och hon gjorde allting bakom mig, jätteduktigt!
Men så började hon tappa fokus och när jag då 'grymtade till' för att få hennes
uppmärksamhet drog hon iväg och började bralla.
Efter det ville inte hon vara lydig längre...
Hon kom inte till mig när jag bad henne, hon slutade inte bralla runt när jag bad henne
och hon fullständigt sket i mig när jag gav upp och försökte fånga henne!

Jag har som princip att jag aldrig hämtar min häst, hon ska komma till mig.
Även om jag måste gå 100m fram till henne, så ska hon ta de sista två stegen mot
och fram till mig.
Men det gjorde hon inte idag, hon brallade iväg varje gång jag försökte.

Och det enda jag kunde göra var att linka efter med mina blåa knän X)

---

Detta har hänt innan, och i de fallen har jag blivit jätteledsen när hon gör såhär.
Det känns som om hon inte respekterar mig längre, som om hon inte
vill vara med mig...
Men idag försökte jag förstå hennes beteende genom hela händelseförloppet och kommit
fram till följande:
♦ Kenny har blivit väldigt hög i rang under våren.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg flyttar sig alla hästar undan bara hon går
genom stallgången, och exempelvis så som hon sparkade efter mig/min hand igår
hade hon aldrig kommit på tanken att göra för några månader sedan...
♦ I am being tested.
Vissa saker som alltid varit så himla självklara i våran relation har på senaste tiden
ifrågasatts av Kenny. Det känns som om hon testar gränserna på något vis...
Precis så som en häst gör när den får en ny ryttare, testar denna, så testar Kenny
mig nu - Bara 4 år för sent eller så, hehe!
♦ Jag hoppas verkligen inte att det här uppfattas illa av någon, men jag
tror faktiskt att Kenny har någon slags bokstavskombination.
Hade hon varit människa hade hon nog iaf haft det...
Eller i alla fall att hon har koncentrationssvårigheter.
Ibland känns det som om hon så väldigt gärna vill göra rätt, men det går inte
eftersom hon inte kan behålla koncentrationen. Det kan vara att det händer något
en bit bort som är väldigt intressant, eller att en annan häst på banan galopperar,
eller att himlen är blå och gräset grönt...
Anything really, och hon får jättesvårt att hålla fokus på det som vi håller på med.

♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊

Någonstans känns det dock som om jag kan acceptera allt det här på ett annat
sätt nu än vad jag kunnat när jag var yngre.

Så som jag ser det är Kenny en vildhäst, en riktig vildhäst i hjärta och själ.
Och hon låter mig bara rida på henne lite för att hon är snäll.
Jag tror ingenting kan tämja henne - inte verkligen tämja henne.

Varken våld eller kärlek.

Men det är helt ok, jag är hennes så länge hon vill ha mig!

... Från Equipe där de sammanställt mina resultat från tävlingen i
Falkenberg + tagit bilder på mig och Kenny!

Tydligen brukar de skicka ut sådana mail vid meeting - sammanställnignar.
Riktigt smart tycker jag!

En trevlig grej liksom!


I alla fall hade de två bilder på mig och Kenny från 1,10, och jag måste säga
det igen;
Jag blir alldeles nykär i min häst!
Hon är bara fantastisk helt enkelt!
Det är lite som någon sa till mig efter tävlingen; Tänk hur det kommer gå för
oss när vi fått mer rutin och stärkt Kennys galopp mer!

Hon är så himla fin, den vackraste varelse jag någonsin sett!
Hon gör mig lycklig bara av att finns till ♥

Kenny starfighter ♥

Vad som än händer, vad hon än gör, vad jag än gör
så älskar jag verkligen min Kenny - hett och innerligt och för evigt ♥



It's amazing how you
can speak right to my heart
Without saying a word,
You can light up the dark
Try as I may
I could never explain
What I hear
when you don't say a thing











You say it best
When you say nothing at all



(Bilderna är tagna 2007, sommaren då Kenny var skadad och vi fortfarande inte visst om hon skulle överleva eller inte. Vi ville ta några riktigt vackra bilder att ha som minnen. Vilken tur att de kom till annan användning ♥)

Hon är verkligen fullkomlig..!

Hon har börjat göra en grej som gör mig alldeles varm och luddig i hela kroppen:
När jag hämtar henne i hagen, när jag borstar henne i ansiktet med mjukisborsten och när jag kliar henne bakom öronen innan jag ska ta på henne tränset så sänker hon huvudet och pressar sin panna mot mitt bröst, så att jag har hennes öron i ögonhöjd ungefär...
Så bara står hon så en stund, och blundar och andas.
Ibland så stryker jag henne lite över ganasherna eller viskar något till henne, men annars så bara står vi sådär i vad som känns som en evighet, men som säkert inte är mer än ett tiotal sekunder.
Sedan lyfter hon försiktigt på sitt huvud igen, blinkar några gånger och ser nyvaken ut, och sedan hinner verkligheten ikapp oss igen.

Men det är en helt underligt underbar känsla, som om vi utbyter energi på något vis.


Och det mina vänner, det är äkta kärlek.

Jag tänkte göra ett till litet rese-inlägg, ungefär som det jag gjorde om Irland.
Är nämligen inne i en jag-vill-åka-till-England-period, så då tar jag en tripp längs Memory Lane så länge ;)

Jag har en nästan lite patetisk förkärlek till England - jag älskar verkligen allt som har med det landet att göra (med undantag för en hel del konstiga maträtter!)!
Min familj åkte dit en hel den när jag var liten, så redan när jag var omkring 5-6 år bestämde jag mig för att gifta mig med en Engelsk greve/lord och leva lycklig i alla mina dagar i hans stora slott.
Bra plan va? ;)


The Union Jack!