Åååh nej!

Hoppträningen igår gick inte alls som förväntat...
Jag vet inte, på något sätt hade jag väl trott att "om jag bara börjar träna för en instruktör kommer allt ordna sig", men igår blev det bara ännu tydligare att det inte skulle göra det.

Kenny var superfin på uppvärmningen och gjorde alla övningar utan problem. Hon brydde sig inte om de andra hästarna, eller att det var ganska många ekipage i ett ganska litet ridhus, och hon stressade inte upp sig över att det var en ny miljö. Hon var bara superduktig!
När vi sen började hoppa kom problemen med en gång eftersom det då blev så tydligt att hon gå emot högerskänkeln och vi började med en övning med mycket vändningar. Fast från den possitiva sidan var det en del väldigt smala hinder, plank och blommor under hindrena - det var nemas problemas!

Sen när hindrena höjdes kom stoppen...

Jag blev så himla ledsen och besviken - hennes osäkerhet är precis lika stor som förut, hon har inte blivit bättre.
Jag känner så väl i anridningen att hon vill hoppa, hon vill, men hon törs inte...

Jag ska försöka lägga ner ännu mer tid och resurser på att få hennes självförtroende tillbaka, sen kanske vi kan börja hoppa i grupp och göra olika övningar och banor...

Jag ska dock fortfarande starta på tävlingen nästa söndag och ta ett steg i taget;
Fungerar hon bra på framridningen provar vi på framhoppningen
fungerar det på framhoppningen går vi in på banan och hoppar första hindret
Fungerar det att hoppa de första hindrena hoppar jag kanske hela banan
Fungerar det i 1m går jag in i 1.10 och ser hur många språng vi tar...

Ja, vi får se helt enklet...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kommer jag hit ofta?

Mailadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0