Nervousitet

Tänkte bara göra en liten uppdatering av läget.

Idag klockan halv elva ska vi vara hos veterinären.

Jag är så nervös att det gör ont i hela kroppen.
Veterinärerna misstänker att det är något neurologiskt, och gud hjälpe oss om
dem har rätt.
Kennys bakbensmotorik har blivit allt sämre, och nu riktigt släpar hon bakbenen
efter sig. Hon har svårt att hålla balansen och ramlar lätt.
Det är så väldigt jobbigt att se sin älskade häst ha det så svårt att bara gå ut
eller in från hagen...

Idag verkar veterinärerna vilja röntga hennes nacke och halskotor för att upptäcka
eller utesluta att nerver har kommit i kläm där.
Jag kommer helst vilja ta bilder längs hela ryggraden och korset också, samt
ultraljuda henne från öron till svans och då framförallt livmoder och äggstockar
för att se om det finns cystor som påverkar hennes brunstcykel.



Such a beautiful disaster....


I'm on my knees, looking for the answer....

Så fort Kenny är på banan igen kommer jag återgå till mycket uppdateringar
och roliga inlägg - just nu suger bara livet så vansinnigt mycket!



Kennys symptom blir allt mer underlig och spekulationerna fler och fler...
Vi har fortfarande ingen aning om vad det kan vara för fel, och allt tyder på
att det inte är bara en sak som gått snett.
Just nu undersöks flera veterinär-alternativ eftersom jag tycker att det är så extremt
svårt vart man ska åka!
Det beror HELT på vems ögon som tittar, vad dem kommer hitta
- och jag vill ju att dem ska hitta rätt från början.

I övrigt mår Kenny ganska bra.
Hon har fått igång aptiten igen, går på smärtstillande o antiinflammatoriskt 24/7 och
vi går på korta promenader varje dag.
Hon tycker att det är grymt tråkigt, och det gör jag egentligen också. Men jag är noga
med att inte visa det för henne... Hon har nog att stå i.

Kvällspromenad!

Idag jobbade jag 'bara' till 19.30 ungefär, så då åkte jag till stallet
för en mysig kvällspromenad med Prinsessan ♥





På promenaden gick vi igenom en viadukt, och för ca en månad sedan var det någon
som gjorde ett smärre grafittiverk på väggen i tunneln.
Kenny är fullständigt livrädd för 'm o n s t r e t', haha!

Nu går det dock bättre, fast hon har stenkoll på det när man går förbi!

Hahaha!

Veterinärbesök!

Idag har jag och Kenny varit på vårt första veterinärbesök på 3 år!
Jag kan knappt fatta att det hemska var för så länge sedan, men det känns rätt skönt.
Lustigt nog kom jag knappt ihåg hur eller vad man gör på en veterinärstation och såg
ut som ett frågetecken när jag parkerat (körde Kenny helt själv dit också!!!).
Ska jag lasta ur henne direkt?
Går jag till stallen, ridhuset eller receptionen?
Ska man lasta ur i träns eller går grimma bra?
Ska jag verkligen till smådjursmottagningen?
(Haha!)
Vart fan e passet!?

Tillslut hittade vi dock rätt och jag fick beta Kenny i en kvart innan vi fick komma in.
Väl inne på veterinärstationen skötte sig Kenny exemplariskt, dock var hon mer halt
idag än tidigare... Fast det kanske var bra, så att det blev tydligt att hon har ont och vart.

Jag hade redan innan bestämt att jag ville börja med att kolla hennes blodvärden, och
skicka iväg ett borrelia/erlichias till SLU för att utesluta den skjukdomen innan vi
påbörjar en hältutredning...
Veterinärerna tyckte att det lät klokt, men efter lite idé-bollande kom vi även fram till att
hon för säkerhetens skull borde fortsätta få (svindyr) Metacam, för det onda
vänster bak.

Jag har inte skrivit det i bloggen, men Kenny har fått metacam (smärtstillande
och antiinflammatoriskt) i fem dagar under den gångna veckan.


Kenny var en riktigt stjärna; gick in i transporten flera gånger under dagen,
veterinärerna fick göra vad de ville och dem tyckte att hon var jättesnäll, vi
träffade en dösnygg tinkerhingst utan att Kenny brunstade ihjäl sig och tillslut kunde
vi gå ifrån ett sto och hennes föl utan att Kenny smugglade bebisen med sig, hehe!
Duuuuuktig hest!
'Som vanligt' fick Kenny massa komplinger, som hon alltid får så fort vi åker någonstans,
och det är alltid uppskattat - jag blir som en stolt tupp, haha!
Idag tyckte dem att hon var "Fantastiskt vacker", "stor och ståtlig"
och "Hon hoppar jävligt bra va?". Den sista kommentaren var om henne
långlinjerade exteriör - finaste hästen i världen!


Mumsigt inne i transporten!




Glad Kenny utanför veterinärstationen...

.... sur Kenny inne på veterinärstationen X)

Räkningen efteråt och en Kexchoklad som plåster på såren, haha!

◊ ◊ ◊ ◊ ◊ ◊ ◊ ◊ ◊ ◊ ◊ ◊ ◊ ◊ ◊ ◊ ◊ ◊ ◊ ◊ ◊ ◊ ◊ ◊ ◊ ◊ ◊ ◊ ◊ ◊ ◊ ◊

På vägen hem åkte vi förbi ett helt fantastiskt fält av Linblommor,
och jag kunde bara inte låta bli att ta kort!
Satan i gatan vad fint det var!!!

Som ett hav...


Mini update!

Som ni kanske märker är jag väldigt onspirerad till att skriva i bloggen
när min standardkategori är "Vardagsträningar" och jag inte har några
vardagsträningar att skriva om...

Vi vet fortfarande inte vad som är på tok med min prinsessa,
men vi har bokat tid för blodprover + borrelia test på torsdag kl 14.00
för att se hur hennes värden ser ut (upptäcka ev inflammation) och utesluta
eller börja behandla Borrelian som jag själv misstänker att hon kan ha.

Skriver mer så fort jag vet mer...





I need you to be ok!

Usch, idag känns det inge bra...

Kenny var så pigg och glad idag att jag tänkte prova att låta henne trava några
steg, och det kändes ungefär som om hennes trav var fyrtaktig.
Som skritt fast spring liksom...
Det kändes inge bra alls =(

Nu känner jag mig både kluven och orolig för vad nästa steg ska bli...

J a g  v i l l  v e r k l i g e n  r i d a  n u !

Det var fem veckor sedan jag red ordentligt idag - FEM!
Jag är så himla inspirerad inför vårt nästa riktiga ridpass och vill verkligen
komma igång med att träna och tävla!
Det är ju på sommaren det är som roligast!
Det finns dock inte så mycket mer att göra än att låta blödningen i Kennys lår
läka ut av sig själv. Medicinen verkar inte hjälpa henne speciellt mycket tyvärr...

Min fina fina Kenny, hon är så tapper!



Samtidigt känns det konstig att det känns såhär illa...
Camilla (equiterapeuten) sa att det antegligen skulle ta ungefär en vecka för blödningen
att läka, men det har ju gått en vecka sedan skadan nu..?
Jag ska avvakta tills efter helgen, sedan ringer jag till henne och frågar om råd tror jag.

Någon som har erfarenhet av blödningar i muskler?
Om inte på en häst så kanske på en människa?

Equiterapeuten

Jag älskar verkligen Kennys Equiterapeut!
Camilla heter hon och hon är verkligen jätteduktig, har bra hand med Kenny
och
en fin hund =)

Dagens behandling var ännu mer givande än den förra och vi kom lite längre i Kennys
utveckling mot en bättre kropp;
  • Camilla kunde lokalisera det ställe som tagit mest stryk från olyckan; vänster bak.
    Så där lades mycket tid och arbete.
  • Spärren i ryggen är, som jag misstänkt, ungefär samma och kommer kräva dagligt
    engagemang från min sida.
  • Bogarna och nacken var betydligt bättre, men ännu inte helt bra.
  • Vi diskuterade träningsupplägget och kom fram till att jag ska försöka få till ett mellanting
    mellan min tidigare och det nya. Fortfarande med galoppen i fokus
Det känns jättebra, och Kenny verkade nöjd med sin behandling =)
Kan ju förresten meddela att jag kunde lasta henne själv och åka som vanligt,
fatta vilken
stark häst Kenny är som ändå klarar av det! Min prinsess!

Eventuellt har det blivit en blödning i ena muskeln uppe på vänster bak, så om hon inte
är helt fräsch om en vecka ugefär kanske hon behöver få något antiinflammatoriskt
som hjälp på traven.

◊ ↔ ◊ ↔ ◊ ↔ ◊ ↔ ◊ ↔ ◊ ↔ ◊ ↔ ◊ ↔ ◊ ↔ ◊ ↔ ◊ ↔ ◊

Vet ni förresten en av de största fördelarna med att ha äldre
syskon/släktingar som har eller fortfarande håller på med hästar?


Dem kan ha skatter som dem inte ens visste att dem hade,
och som kan göra mig glad istället!



En blårutig, långärmad HG-skjorta till exempel!
Tack, tack =P

Hon är ok ♥

I morse gick Kenny lugnt och fint in i min mosters transport och vi kunde
åka hem i lugn och ro.

Fantastiska lilla Kilkenny!
Hon var tydligt fortfarande skärrad efter igår men gick ändå in!

Hon ser inte halt eller ojämn ut, och hon travade runt ett par varv när vi släppte henne
med gamla hagkompisen hemma - men hon rör sig ganska ansträngt och hon är
ordentligt mörbultad efter gårdagen.
Annat vore i och för sig konstigt...
Vi har gått igenom sår och svullnader och kommit fram till att equiterapeuten får kolla
på henne på söndag så att vi säkert får veta vart det tog som värst och hur ont det gör.

Min lilla fina älskling!
Hon är  så himla tapper..!
Jag ska snart åka till stallet och gå igenom henne igen + gå på långpromenad i solen.

Hur kan det bli så fel..?

Jag är fortfarande jätteledsen och gråter hela tiden, men jag ska försöka
förklara kort
vad som hände...

Det finns bara ett ord som kan beskriva hur det gick när vi skulle hämta Kenny.
Katastrof.

Vi skulle ju prova att köra henne i vår extra stora Startrailer för att prova om det
fungerade, eftersom hon aldrig stått bra i den innan (men nu inte åkt i den på 2 år).
Varför hon inte står bra i den är en lång historia, men jag kan ju säga att hon av olika
(kända och okända) anledningar fick total panik inne i transporten, och det kunde hon
glömma. Det tog jättelång tid innan hon kunde köras över huvud taget...

Idag gick allt helt odramatiskt ända tills hon skulle ta de sista kliven in i transporten.
Då rullar hon plötsligt ögonen bakåt och slänger sig handlöst bakåt ut på asfalten.
Nacken träffade först, sedan manken, ryggen, korset och haserna...
Men hon reste sig och vi provade igen med samma utväg; Hon gick över baklänges igen.

Det såg så fruktansvärt hemskt ut, och det gör ont i mig bara jag tänker på det...

Kenny har slagit sig jättemycket... Exakt hur mycket vet vi inte än eftersom vi efter
visst övervägande släppte ut henne i hagen igen eftersom vi tänkte att det är bättre
för kommande svullnader att hon kan röra på sig än att hon ställs in i en trång box.

Hur omfattande skadorna är vet vi inte i nuläget, men vi har varit och hämtat min
mosters transport och ska försöka hämta hem henne i morgon istället.

Det kan ha gått bra, och det kan ha gått käpp rätt åt helvete...



Jag kommer i alla fall inte kunna sova i natt.

RSS 2.0