Idag på morgonen kom Hovis-Christer för att sko Kenny.
Jag och Kenny har verkligen VÄRLDENS BÄSTA HOVSLAGARE! :D
Christer är så himla bra!
Han lägger ner sig lite extra på små detaljer i skoningen för att göra det bästa möjliga för hästen, han har lång erfarenhet och är verkligen duktig på det han gör.
Jag vet ingen häst som är så svår att sko som Kenny; hon han fullblodshovar som lätt flyter ut och får sprickbildningar, hon måste skos med korta tår och höga trakter men hennes trakter växer knappt något alls och hon har shivering i höger bakben vilket gör det benet dubblet så jobbigt att sko som de andra tre tillsammans.
I början när jag köpte Kenny var hon riktigt rädd för hovslagare. Antagligen har hon stött på någon som inte förstått sig på vad det där med shivering är utan trott att hon dragit åt sig benet för att vara bråkig.
Christer är den enda hovslagaren som hon är riktigt lugn med, och det förstår jag.  När hon blir spänd och orolig för att hennes ben skakar så klappar bara Christer henne på halsen och säger att hon är en duktig häst.
Då blir hon direkt lugnare, som om hon verkligen litar på honom.
Som häst-mamma känns det väldigt tryggt...

Det gick dock ovanligt bra att sko shivering-benet idag, vilket var skönt för både Kenny och Christer, haha!
Christer kom även med ett förslag på ett par nya slags skor som verkar riktigt bra!
De skulle vara uformade för bästa möjliga överrullning och stabilitet samt att materialet var hårdare än traditionella skor (=slits inte lika mycket), men eftersom materialet var så hårt och då man måste forma skon ganska mycket innan den passar Kenny så la vi det projektet på hylla tills Kennys hovar blivit jämnare :)
Spännande i alla fall!

Christer hittade ett hål (!!) i Kennys högra bakhovs sula också! Jag blev lite orolig faktiskt, för det hade kommit blod, men det var torkat så Christer menade att det inte borde vara så farligt.
Anledningen till att jag inte sett det när jag kratsat hovarna var för att såret var precis på kanten där skon slutade, så det var svårt att se. Antagligen har hon trampat på något...
Jag tycker dock att det är lite obehagligt med hovbölder (som lätt bildas i sådanna fall) så jag kommer ha stenkoll på det! ;)


När hovslagaren var klar fick jag hjälp med att mäta Kenny :)
Jag har fått för mig att hon är lite högre än de 168cm som det står i passet, men hon var ju också eventuellt 5 år istället för 7 när det gjordes. Mycket riktigt så är hon inte mindre (haha!) än 170cm!
Då kontrollmätte vi ändå 3 ggr med några minuters mellanrum. KOOLT!
Min stora lilla häst! <3

Kameran dog såklart innan jag han  filma ens en sekund :(
Men hon var fin idag!
Inte lika lugn och sansad som sist vi hoppade, men helt klart kontrollerbar, haha!
Vi hoppade bara en linje; tre studs med lååångt avstånd följt av ett galoppsprång till en bred oxer med vattenmatta. Vi behöver ju jobba med att kunna länga galoppen ordentligt när det behövs, och det behövde hon verkligen göra för att lyckas idag - och det gjorde hon utan större problem :)

Jag kom dock på att det här avståndsproblemen som vi har nu, kommer vi inte ha så fort tävlingarna flyttar utomhus, och kanske inte när hon är taggad på inomhustävlingar heller. Vi får helt enkelt prova och se.
Vi hoppade denna linjen några gånger åt båda hållen (oxern på 1m, studsen på 60cm) och sedan hoppade vi oxern några gånger på volt i båda varven.

Det där med att hoppa på volt fungerar verkligen super på Kenny!
Jesus, vad hon hoppar upp sig med frambenen - hon höll på att hoppa mig ur sadeln vid några tillfällen (måste verkligen bli mer beredd på de där stora sprången), som tur var hinner jag alltid ta mantag, haha!
Det är också bra eftersom jag då lättare kan kontrollera om hon hoppar åt höger eller inte (har ju kommit på att vi landar lite åt höger i nästan alla språng). Jag ska ta reda på hur det är med mina ben egentligen, om något är yttepyttelite längre än det andra så kanske hon känner det...