Hon som alltid annars står som ett ljus vid uppbindningarna höll nu på att veva med frambenen (utan att skrapa dock) och ge mig mängder av otåliga blickar....
Hon verkade tycka att jag borstade för länge och snappade i luften efter bettet när jag skulle tränasa henne.
Herre gud, tänkte jag - detta kommer aldrig gå!

Planen var att göra en repetition av förra markarbetespassar, som var grymt jobbigt - men riktigt bra!
Vi hade såklart otur med att någon skulle hoppa samtidigt, men det rörde inte Kenny ryggen idag.
Hon tittade inte ens på dem utan brydde sig bara om mig - så glad jag vart!
Redan från början kunde jag bara tänka "lugnare" och så gjorde hon en halvhalt :D
Vi travade och skrittade i en halvtimme innan vi fattade galopp, och galoppen var jobbig idag också, men betydligt bättre än sist ändå! Hon blev inte lika springig utan galopperade i en lugn galopp och även om hon blev stressad när jag korrigerade hennes "utsmitade bog" på volten i högervarvet så hittade vi snabbt tillbaka till rytmen igen.
Åh, det var så skönt!

En an ponnytjejerna i stallet sa att hon ser ut att bära sig mycket bättre nu än innan, och att hon använder sin stora hals istället för att hänga på den ;)
Ett stort plus för hennes överlinje också, jesus vad snygg den håller på att bli! Nu kommer väl ännu fler folk på tävlingarna snart tro att hon är hingst, haha!

Fin var hon i alla fall, och det är så skönt att jag hittat tillbaka till knapparna!
Det känns extra bra då inför dressyrträningen på tisdag! :)

I morgon blir det eventuellt hoppning då det kommer bli storm och hästarna kanske inte komemr kunna gå ut i hagen - då måste vi göra något så att hon får göra av med lite energi!