Dagens ridpass gick betydligt bättre än igår - men hon var stark...

Det blir så himla dumt det här när jag inte vill rida henne för svettig, samtidigt som jag inte riktigt kommer åt henne förrän hon är riktigt genomriden (= oundvikligt svettig).
Det blir liksom fel tänk med ridningen då eftersom det leder till att jag ställer krav på henne innan hon/hennes kropp/psyke är riktigt förberedd. Vilket i sin tur leder till att hon blir stressad och tillslut så blockerad att hon inte tror att hon klarar av något alls. Lilla Kenny!
Ni ska inte tro att det är helt orimliga krav jag ställer, även om det är dumt att jag inte kommer på förrän i efterhand att det inte fungerar. Det jag ber henne göra när hon flippar ur är att flytta ut bakdelen lite på ett böjt spår.
Men det är otroligt mycket svårare för Kenny än vad man kanske tror.

För mig är det jättesvårt att förklara, eftersom det mer är en känsla än ett riktigt "fel/problem".
Men om jag säger såhär så kanske ni förstår vad det är som blir svårt för Kenny:
Kenny tar inte riktigt min drivande högerskänkel(, har aldrig gjort med någon annan heller) och det har utvecklats till att hon upplevs som stark i högertygeln.
Genom en övning på en stor volt som går ut på att tänka "Leda in fram, flytta ut bak" - när jag alltså leder in framdelen på spåret samtidigt som jag, med inner(höger i detta fall)skänkel flyttar ut bakdelen.
Musklerna på Kennys högra sida är starkare och kortare än dem på den vänstra, och det bakbenet är lite svagare.
Genom denna övning får jag henne att trampa in under sig ordentligt med inner bak - och det är det som hon tycker är så jättejobbigt. Vilket man i och för sig kan förstå.

Hoppas ni förstod förklaringen på ett ungefär i alla fall!

Detta är i alla fall något vi jobbar med varje gång vi rider, på ett eller annat vis. Allt går ut på att Kenny ska bli så liksidig som möjligt för att det ska bli lättare för både henne och mig - för just nu är dessa hårdare passen rena döden för oss båda.

Josephin red samtidigt som mig idag, och hon kom med en kommentar som förklarar en av svårigheterna med att rida Keny ganska bra;
"De första två gångerna ni skulle rygga gjorde hon det jättebra utan problem, men så tredje gången får hon världens utbrott? Jag fattar inte..!?"

Nej, inte jag heller!
Grejen är att när jag gjort en sak, tex ryggat, två gånger så vet Kenny vad som ska hända. Så då försöker hon utföra rörelsen innan jag gett henne hjälpen. Så i ryggningarnas fall hinner jag bara ta en liten förhållning, och så börjar hon rygga. Och hon får under inga omständigheter lära sig att rygga för handen - ve och fasa!
Då korrigerar jag henne genom att driva henne ur den påbörjade ryggningen, hon uppfattar att hon gjort del och blir jättestressad. Pust!