scandinavium - here i come!
Det var ju inte säkert att jag kunde gå innan eftersom jag trodde att jag skulle vara med på Fuchs-kursen, men nu när det inte blev av så tyckte Johanna att jag kunde följa med henne dit istället :)
Vi hade lite svårt att enas om dag dock, eftersom jag vill se de roliga hoppklasserna, hon dressyren och ingen av oss vill gå på kvällen - då blev det lite körigt. Men tillslut bestämde vi oss för Fredag första passet!
Det blev ett 40 min pass: 10 min skritt, 5 min trav, 10 min trav+galopp övergångar, 5 min trav+skritt övergånger, 10 min trav. Det var alldeles lagom, och hon var som sagt superfin hela-hela tiden :D
Då blev jag så glad, jag behövde att hon gick bra idag.
Jag har förresten haft ett stooort samtal med min mamma idag. Det borde kanske kategoriseras som ett dåligt samtal, men det känns ändå rätt ok...
Det handlade om det här med att jag blivit så ledsen när jag tränat hoppning för tränare och det inte gått bra alls.
Saken är nämligen den att alla "bättre" tränare jag ridit för har sagt att jag behöver en bättre häst en Kenny. De menar att jag behöver en häst med större ridbarhet, som är mer tacksam att rida, som har mer kapacitet och som snabbare kan ta mig upp i klasserna och till högre nivåer än vad Kenny kommer kunna.
Men det vill inte jag.
Kanske om några år, när jag har ett jobb, fast lön och ett lite mer stabilare liv, då skulle jag kunna tänka mig att skaffa en häst till. En lite yngre med grym kapacitet som jag kommer kunna tävla högre klasser med medan Kenny får fortsätta gå lätta klasser tills hon betäcks och får bli mamma på heltid.
Men just nu vill jag bara ha Kenny. Ingen av tränarna kan riktigt förstå mig när jag säger det, de menar att jag har slutat att se på Kenny som min häst/min tävlingspartner och börjat se henne som mitt barn eller något liknande.
Och jag kan hålla med dem till viss del. Kenny kom till mig i en så himla viktig och ömtålig period i mitt liv och har på grund av det fått agera allt ifrån mamma till bästis till barn och pojkvän för mig.
Hon har fått all min kärlek. All.
Och hon har gett mig all sin kärlek. Jag tycker att det är ett under att en häst som levt ett så kärlekslöst liv som Kenny, ändå har förmågan att ge så mycket som hon har givit mig.
det spelar ingen roll att hon inte kommer kunna hoppa svåra klasser,
det spelar ingen roll att det går långsamt framåt och att det känns jättetufft ibland.
Allt som spelar roll är att vi trivs ihop, att vi tycker om varandra och att vi har roligt tillsammans!
Så från och med nu ska jag sluta ställa orimliga krav på henne, vi ska bara göra det som är nödvändigt, sedan ska vi bara göra roliga saker! :D
vi ska löshoppa mer, galoppera i skogen och på stranden, tävla i racerfart och skratta hela tiden!
Fint skrivet, fällde en liten tår till och med :)
Tänkte ge dig ett tips till att inte kolla ner när du rider (såg i några inlägg under att du ville ha det) och det är att sätta fast en liten snodd med rosett på i manen, lite ovanför manken, och sedan tejpa fast en lapp på rosetten där man kan skriva tex "kolla upp!" osv. Brukar jag köra med själv och det funkar perfekt, har dock endast en rosett nu utan lapp eftersom jag kommer på mig själv så fort jag ser bara rosetten!
Lycka till :D
Du är så söt med Kenny! Jag känner likadant med lucky, han är min allra,allra, allra bästa kompis! Älskar honom verkligen :)
Jätte fint skrivet om din häst :))Man ska vara glad över den man har :D
