Jag har aldrig upplevt sådan här smärta förut, inte av detta slaget...

Det gör förbaskat ont helt enkelt, men inte så ont som det hade kunnat göra X)
Igårkväll kunde jag verkligen inte gå, men det unde jag som tur var idag!
Men ridning kändes som att gapa över för mycket, just eftersom det värsta slaget
kom på insidan högerknät - som är den skänkel jag driver mest med.

Istället åkte jag hem från stallet efter att jag tagit in Kenny lite tidigare än vanligt
på grund av hällregnet, så att jag kunde komma tillbaka vid sjutiden och busa i
ridhuset ♥
Det var ganska länge sedan jag och Kenny gjorde det nu, och av någon
anledning var Kenny skitbusig, haha!

Först tränade vi lite på den spanska skritten!
Det går bra, men jag vet inte riktigt hur jag ska fortsätta nu när hon lyfter båda benen
när jag ber henne, jag tror nästan jag måste sitta på om hon ska kunna gå fram
samtidigt... Ja, det gick ganska bra i alla fall!
Sedan släppte jag henne lös och övade på att hon skulle hålla fokus på mig, och det
gick bra till en början...
Jag kunde vända tvärt höger/vänster, gå in på minivolter, börja springa, tvärnita, backa
och hon gjorde allting bakom mig, jätteduktigt!
Men så började hon tappa fokus och när jag då 'grymtade till' för att få hennes
uppmärksamhet drog hon iväg och började bralla.
Efter det ville inte hon vara lydig längre...
Hon kom inte till mig när jag bad henne, hon slutade inte bralla runt när jag bad henne
och hon fullständigt sket i mig när jag gav upp och försökte fånga henne!

Jag har som princip att jag aldrig hämtar min häst, hon ska komma till mig.
Även om jag måste gå 100m fram till henne, så ska hon ta de sista två stegen mot
och fram till mig.
Men det gjorde hon inte idag, hon brallade iväg varje gång jag försökte.

Och det enda jag kunde göra var att linka efter med mina blåa knän X)

---

Detta har hänt innan, och i de fallen har jag blivit jätteledsen när hon gör såhär.
Det känns som om hon inte respekterar mig längre, som om hon inte
vill vara med mig...
Men idag försökte jag förstå hennes beteende genom hela händelseförloppet och kommit
fram till följande:
♦ Kenny har blivit väldigt hög i rang under våren.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg flyttar sig alla hästar undan bara hon går
genom stallgången, och exempelvis så som hon sparkade efter mig/min hand igår
hade hon aldrig kommit på tanken att göra för några månader sedan...
♦ I am being tested.
Vissa saker som alltid varit så himla självklara i våran relation har på senaste tiden
ifrågasatts av Kenny. Det känns som om hon testar gränserna på något vis...
Precis så som en häst gör när den får en ny ryttare, testar denna, så testar Kenny
mig nu - Bara 4 år för sent eller så, hehe!
♦ Jag hoppas verkligen inte att det här uppfattas illa av någon, men jag
tror faktiskt att Kenny har någon slags bokstavskombination.
Hade hon varit människa hade hon nog iaf haft det...
Eller i alla fall att hon har koncentrationssvårigheter.
Ibland känns det som om hon så väldigt gärna vill göra rätt, men det går inte
eftersom hon inte kan behålla koncentrationen. Det kan vara att det händer något
en bit bort som är väldigt intressant, eller att en annan häst på banan galopperar,
eller att himlen är blå och gräset grönt...
Anything really, och hon får jättesvårt att hålla fokus på det som vi håller på med.

♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊ ♦ ◊

Någonstans känns det dock som om jag kan acceptera allt det här på ett annat
sätt nu än vad jag kunnat när jag var yngre.

Så som jag ser det är Kenny en vildhäst, en riktig vildhäst i hjärta och själ.
Och hon låter mig bara rida på henne lite för att hon är snäll.
Jag tror ingenting kan tämja henne - inte verkligen tämja henne.

Varken våld eller kärlek.

Men det är helt ok, jag är hennes så länge hon vill ha mig!